Om

1988


En regning och ruskig höstkväll var vi några entusiaster som träffades utanför

musikskolan i Tranemo. Vi hade genom ett studieförbund fått hjälp med att skaffa fram

en körledare. Vi gillar att sjunga och ville väldigt gärna ha en kör med blandad

repertoar. Vi stod ute i mörkret och väntade……förgäves. Ingen ledare kom och vi fick

slokörade åka hem.

Men så gjorde vi ett nytt försök i Svenljunga och där dök David Norén upp! Voilá! Vår

kör var på gång och vi började öva var 14.e dag. Sakta men säkert växte kören fram,

men David drog vidare i livet och där stod vi utan ledare och lokal.

Vi var få men tappra. Ett tag var vi bara fyra st. Vi turades om att ha övningarna

hemma hos varandra, att hyra lokal var inte att tänka på. Men efter sedvanlig husesyn

så blev det tyvärr inte så mycket tid över för sång. Vi hade krismöte och bestämde oss

för att ragga tag på så många vi kunde. Då tog oss Susanne Hirell tag i ledarrollen. Det

blev grunden till ett väldigt gott gäng.

Medlemsantalet har ökat sedan dess och nu är vi 37st och sedan 1996 är Anneli

Ringdahl Egbo vår körledare.

Och så var det de här med namnet.

Den genom tiderna vanligaste frågan vi får är ”Varför heter ni Likören?” Tja, vi har väl

själva funderat på detta. Det finns lite olika versioner. Här är en som vi gillar: ”Vi är

som likör, söt och stark. Söta flickor och starka pojkar helt enkelt! Och på våra fester -

nästan lika viktig som sången - är det naturligtvis likör som gäller!